Min berättelse

Alex, 23

För 2 år sedan började jag prata med en kille jag träffat på tinder. Våra sms var, vad jag minns, helt oskyldiga. Han verkade snäll och karismatisk. Men efter ett tag började jag känna mig illa till mods varje gång han hörde av sig. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var, men min magkänsla sa att något inte stämde. Dagen innan vi hade bestämt att träffas hörde jag av mig och sa att jag blivit sjuk, att jag tyvärr inte kunde träffa honom. Han frågade om vi inte kunde ses ändå? Vi kunde vara hemma hos honom, han kunde koka te, han insisterade. Jag övertalade mig själv att magkänslan hade fel.

När han öppnade lägenheten möttes jag av samma leende som präglade hans Instagrambilder. Jag log tillbaka. Jag berättade för honom att jag skulle träffa kompisar om ett par timmar. Detta är något jag lärt mig sedan innan, ha alltid en utväg, en lögn utfall man vill avbryta dejten tidigt.

Vi satt i hans soffa, drack te, pratade om våra framtidsplaner. Efter någon timme började vi mysa, och han frågade om han fick kyssa mig. Jag var förvånad över att han frågade, det fick mig att känna mig trygg. Efter det gick allt väldigt fort. Han lyfte upp mig, bar mig in till sovrummet och slängde ner mig i sängen. Han frågade om han fick ta av mig kläderna, och jag sa ja. I den stunden ville jag ha sex med honom. Jag frågade om han hade en kondom, han log mot mig, och tog snabbt fram en ur byrålådan.

Men plötsligt ändrades hans beteende. Han blev aggressiv. Han vände mig på mage, tryckte ner mitt huvud mot madrassen och la hela sin tyngd över mig. Jag fick svårt att andas. Han började slå mig hårt på rumpan, dra mig i håret. Han frågade inte längre om jag var okej. Det gjorde så extremt ont när han trängde in i mig. Jag ville att det skulle vara över. Jag ville skrika ”Sluta”, ”Stopp”, men fann inte orden. Kanske borde jag bara vänta ut det. Och det gjorde jag, jag lät honom göra vad han ville i hopp om att han snart skulle vara klar. Lät honom skrika ”Du gillar det hårdhänt va?” Om och om igen. Allt jag behövde göra var att ligga där. Snart skulle det vara över. Jag minns att jag fastnade med blicken på hans väckarklocka på nattduksbordet, tiden gick extremt långsamt. Efter ett tag vände han över mig på rygg och sa att jag skulle gå ner på honom. Jag ville inte. ”Kom igen”. Jag sa nej. Jag sa att mina vänner väntar på mig, att jag måste sticka nu för att inte bli sen. ”Detta går fort”. Jag vill inte. Jag skakade på huvudet men han gav sig inte, fortsatte att tjata. Så jag gjorde som han sa. Jag ville spy. Jag ville springa därifrån.

Efter någon minut verkade han fått nog och la sig över mig igen, och fortsatte som förut, att slå mig och säga äckliga saker till mig. ”Du gillar det hårdhänt va?”, ”Erkänn du bara vill att detta ska vara över?”.

När han var klar var hans aggressiva beteendet som bortblåst. Han var snäll mot mig igen. Jag övertygade mig själv att han var en bra kille, om att det som nyss skett var normalt.

När vi promenerade bort mot hållplatsen frågade han hur jag mådde. Att jag verkade lite nere. Utan att invänta mitt svar började han babbla på om att han var en bra kille, att han aldrig skulle utsätta en tjej för något hon själv inte ville, och påpekade att han frågat mig om jag var okej. Jag log mot honom och sa att allt var bra, insidan skrek motsatsen. När vi kom till hållplatsen hoppade jag på första bästa buss, fastän den gick åt fel håll. Jag mådde extremt illa och fick hålla tillbaka uppstötningar. Jag kände mig äcklad, förvirrad men samtidigt helt tom.

När jag kom hem satt min familj vid matbordet. Snabbt sprang jag och låste in mig i badrummet. Jag hade ont. När jag tog av mig kläderna insåg jag att jag blödde. Inne i duschen började jag gråta.

Det tog mig mer än ett år efter denna händelsen innan jag började reflektera över vad som hade hänt, då kom alla känslorna på en gång. Min psykolog säger att det handlar om en våldtäkt, men jag kan fortfarande inte använda det ordet för att beskriva vad som hände mig. För jag tvivlar fortfarande. Tvivlar på mina känslor och minnen. ”Han kan ju inte ha gjort något fel.” ”När han kysste mig kysste jag honom tillbaka, när han tog av mina kläder tog jag av hans.” ”Jag ville ju ligga med honom.” ”Jag sa inte nej i början.”

Men jag hoppas att jag en dag kan tänka tillbaka på händelsen, inte med tvivel eller skam, utan med ilska. Ilska över vad han utsatte mig för.

Stöd och hjälp

Har du blivit utsatt för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp?

Vi finns här för dig och vi lyssnar gärna.