Min berättelse

Mia, 40

Jag flyttade till en egen lägenhet när jag fyllde 20. Fortfarande tillsammans med den här killen. Vi bodde dock inte ihop. Jag började bli mer självständig. Började förstå att det inte var rätt. Blev vän med en kille som bodde granne med mig i huset bredvid.

Vi blev goda vänner och jag anförtror mig till han. Han sa att jag måste lämna min kille. Det här är inte normalt. När jag lämnade hans lägenhet och kommer ut på gården så sitter min kille och väntar på mig på trappen. Vi går in till mig och han börjar fråga ut mig vart jag varit, och med vem. Hos en vän svara jag. För det var han ju. Efter en timmas utskällning somnar jag. Jag vaknar upp mitt i natten av att han kastar min digitalkamera hårt i mitt huvud.Jag hade ju tagit bild på mig och min vän under kvällen. ”Varför ljuger du för? Vadå vän? Du har ju varit hemma hos en kille.” Mitt huvud bultar av smällen och jag förklarar att han är min vän inget mer. Det var ingen liten smäll jag fick. Efter den händelsen lämnar jag honom.

Men tro inte att det slutade där. Han hade fortfarande kontrollbehov. Vansinnig över att jag lämnade honom. Jag hade flyttat till en annan lägenhet. Jag kände mig inte trygg där jag bodde innan. Från mitt fönster i min nya lägenhet kunde jag se att han ofta gick förbi nedanför på gatan. Han har alltså förföljt mig för att se vart jag flyttat. Ibland kunde han gå in i trapphuset. Han kände på dörren om den var olåst. Ibland ropade han via brevinkastet. Jag var livrädd för han.

En höstkväll hade jag träffat en ny kille. Vi hade varit ute och tagit en varsin öl. På vägen hem möter jag mitt ex. Han hade samlat ihop ett gäng med killar utanför krogen. Han hade ljugit ihop en historia. Han hade berättat för dom vilket ”luder” jag var och att min nya kille hade ”snott” mig. De gick efter och ropade på mig medan jag och min nya skulle gå hem. Tillslut får jag nog. Jag skäller ut dom alla och mitt ex. Då förstår dom här killarna att jag inte ville ha något att göra med mitt ex. Dom lämnar platsen.

Mitt ex blir själv kvar men han ger sig inte. Han fortsätter att följa efter oss. Han ropar och skriker och tar fram en kniv. Som tur var rullar en polisbil upp och mitt ex lämnar snabbt platsen.

Jag vet inte varför vi inte stannade poliserna eller varför vi inte gjorde en polisanmälan. Det är mycket man klandrar sig själv över för dom här åren. Varför anmälde jag honom inte, varför lämnade jag ha inte tidigare? Och vad hade hänt om inte polisen hade åkt förbi.

Stöd & hjälp

Har du blivit utsatt för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp?

Vi erbjuder stöd till dig som är 13 år och uppåt, oavsett könsidentitet.