Min berättelse

Vendela, 18

I våldet på en våldtäktsmans händer

Vi sitter på sängkanten. Jag känner hur han närmar sig. Hur hans äckliga händer reser sig efter min kropp. Hur han drar av mig mina trosor. Hur han sliter i mina händer och placerar dom mellan hans ben. Hur han trycker sina händer mot min kropp och mina händer mot hans. Han penetrerar mig. Jag runkar av honom, fast mot min vilja. Jag upplever honom som mer och mer våldsam ju fler gånger jag ber honom att sluta, samtidigt som jag krigar för mitt eget liv i ett underläge. Han vänder sig mot mig, lägger sig på mig. Jag kan se på hans blick att han njuter av att se mig i denna position, jag är maktlös och han har kontrollen. Min enda tankegång var att jag kommer dö. Snart kommer jag få en smäll. Ibland önskar jag bara att han hade slagit mig, för först då hade jag haft något att visa upp för människor i min närhet. Först då kanske de hade förstått.

Våldtäkten får en vändning. Han lägger sig med ryggen mot mig, och förklarar att allt det som precis hände var mitt fel. Jag började tro på hans ord. Gråtandes utbrister jag i en panikångestattack. Jag präglar efter luft, hyperventilerar, mår illa, känner ett stick i magen. Jag skyndar mig på med kläderna och går ut genom ytterdörren. Jag kommer ihåg att han ber mig att ”ha det så bra”. Aldrig känt mig så förminskad. Jag springer in i min kompis lägenhet, som jag hade fått nycklarna till. Jag bryter ihop i hallen på golvet, och präglar mig efter mina tabletter. Nu skulle jag ta mitt liv. Som tur är hann jag inte längre, innan mamma stod utanför dörren.

Efter våldtäkten gick jag in i en än mer djupare depression. Mitt liv har sedan dess präglats av sömnproblem, mardrömmar om våldtäkten, ångest som inte går att härda ut, en konstant rädsla och oro, och en hel del skam och skuld.

Stöd & hjälp

Behöver du någon att prata med?

Storasyster erbjuder stöd till dig som blivit utsatt för våldtäkt eller andra sexuella övergrepp. Vi finns här för dig och vi lyssnar gärna.