Årets Storasyster 2024

Måndagen den 4 november anordnas Storasystergalan på Dramaten i Stockholm på temat sexuellt våld online. Under galan delas priset Årets Storasyster ut, vars statyett är specialtillverkad av glaskonstnären Hanna Hansdotter i samarbete med Kosta Boda. Allmänheten kunde under sommaren och hösten nominera en person eller organisation som utfört viktiga gärningar för personer som utsatts för sexuellt våld. En jury, bestående av bland annat Annie Lööf och Marie Göranzon, valde sedan ut vinnaren.

Vinnare av Årets Storasyster 2024 är Irena Pozar som hyllas för hennes ständiga kamp för tjejer och kvinnors rättigheter och för att ha skapat en plattform där unga kvinnors röster får ta plats. Irena Pozar är journalist på Aftonbladet, chefredaktör för Veckorevyn och även författare till boken Backlashen – Metoo och revolutionen som stoppades. 

Juryns motivering i Årets Storasyster 2024

Juryn motiverade valet av Irena Pozar som pristagare med orden: ”Irena Pozar har genom sitt arbete som journalist, chefredaktör och författare gett en stark röst åt kvinnor som utsatts för sexuellt våld och förvandlat Veckorevyn till en opinionsbildare inom kvinnors rättigheter. Hennes engagemang har inte bara skapat en plattform för unga kvinnors röster utan också hållit liv i den feministiska debatten, vilket inspirerar och påverkar både dagens och framtida generationer.”

Irena Pozar om vinsten

Att vinna Årets Storasyster känns både hedrande och meningsfullt för Irena Pozar. 

– Det här är en bekräftelse på att det jag gör spelar roll och att Veckorevyns arbete för unga kvinnor gör skillnad. Det betyder jätte, jätte, jättemycket att veta att någon uppmärksammar det man gör, särskilt i en tid där det kan kännas ensamt att vara feministisk kolumnist när termen nästan blivit ett skällsord och där tonen i debatten är extremt uppskruvad. Och då betyder ju de här sammanhangen, inte priset i sig, men att få träffas och veta att någon har suttit och tittat på vad man gör, extremt mycket, säger Irena Pozar.

Med sin bakgrund i nyhetsjournalistik och engagemang för kvinnors rättigheter har Irena gjort Veckorevyn till en röst för kvinnor utsatta för sexuellt våld.

– Veckorevyn ska vara en kraft som både utbildar och sätter agendan. Det kan exempelvis handla om att informera läsarna om normaliseringsprocesser kring sexuellt våld, säger hon. 

Irena har arbetat med att öka tidningens tyngd genom att placera Veckorevyn i fler sammanhang och till en opinionsbildare genom att öppet diskutera sexuellt våld och relationer samt driva granskande journalistik inom feministiska frågor.

Det som driver Irena i arbetet är hennes stora nyfikenhet och intresse för målgruppen, vilket gör att Veckorevyns innehåll speglar de frågor som unga kvinnor faktiskt bryr sig om. Denna förståelse gör att tidningen kan lyfta fram ämnen som sexuellt våld, relationer och jämställdhet på ett sätt som verkligen påverkar och engagerar unga kvinnors liv.

Pristagaren framhäver mediers viktiga roll i samhällsdebatten, särskilt gällande jämställdhet och sexuellt våld.

– Jag tror att media spelar jättestor roll, dels i rent utbildningssyfte men också i att media i mångt och mycket bestämmer agendan för vad som är viktigt just nu och vad vi ska prata om.

Genom Veckorevyn strävar Irena Pozar efter att utbilda och inspirera andra medier att ta upp dessa ämnen, och uttrycker en skyldighet att använda sin plattform, framförallt den hon fått via Aftonbladet, för att lyfta viktiga frågor. Hon hoppas att hennes arbete ska ”piska andra medier att ta sig an de här frågorna”, och betonar att om Veckorevyn kan göra det, så borde även större mediejättar kunna bidra till en positiv förändring.

Det är andra gången som utmärkelsen Årets Storasyster delas ut. Jury och nominering till Årets Storasyster 2025 kommer att meddelas efter sommaren 2025.

Irena Pozars tal på Storasystergalan

”Imorgon ska jag och mina vänner valvaka. Vi ska äta fried chicken wings, proppa i oss amerikanska snacks och sova över i mitt vardagsrum. På vägen hit lyssnade jag på dagens tredje podd om USA-valet, och jag ser fram emot att se den mytomspunna CNN-skärmen räkna delstat efter delstat. Ibland kommer jag på mig själv med att se valrörelsen i USA som underhållning. Men det är inte underhållande. Inom 48 timmar kanske en sexualbrottsling blir president i USA. 

Vad sänder det för signal till USAs kvinnor? Vad sänder det för signal till världens kvinnor? Att få rättigheter tar lång tid. Att bli av med dem går mycket snabbt. Under den här valrörelsen har kvinnor, ibland barn, dött för att läkare är rädda för de nya, hårda abortlagarna i USA. 

Det har aldrig varit enkelt att vara flicka. Men det var lättare för mig än det är för flickor idag. I debattartiklar pekas influencers med allt smalare midjor och allt större bröst ut som det stora hotet. Medierna rapporterar om softgirls och trad wifes, i radio debatteras nya hemmafru-ideal och på tv säger dom att små flickor lägger alla sina pengar på hudvård som fräter sönder deras ansikten. 

Jag lovar att det största hotet mot våra flickor inte är retinol eller bakningstips på TikTok. Det största hotet mot våra flickors välmående är pojkar som gör dem illa.

En vuxenvärld förblindad av lögnen att alla i Sverige vill ha jämställdhet, och att vi redan är ett jämställt land har svikit en hel generation flickor. Genom att ha låtit sig övertygas om att den nya generationens män per automatik kommer att vara mer jämställda, lyhörda, vettiga och nådiga än tidigare generationer – har man uppfostrat pojkar att tro att det ÄR girls who run the world. Vad leder det till? 

Sedan 30 år tillbaka har antalet kvinnor som dött till följd av våld i nära relationer minskat i alla åldersgrupper utom en – lika många unga kvinnor blir mördade nu som då. Fler flickor och tjejer mellan 16-24 utsätts för våld av sin partner än någon annan åldersgrupp. 1 av 3 flickor som haft en relation på högstadiet har blivit tvingade till sexuell handlingar de inte vill göra. En av sju flickor i sjunde klass som har haft en pojkvän har också blivit utsatta för våld av denne. 

Våra söner är inte per automatik bättre än vad den äldre generationens söner var. Det är smärtsamt att erkänna, men att inte göra det är att kasta våra döttrar under bussen. Vi har inte råd med det. Bara för att flickor vänder smärtan inåt – eller med Elin Wägners ord – får mycket gjort mellan tårarna – betyder inte det att de inte är värda vår tid och våra pengar. 

Samhället har svikit dagens tonårsflickor genom att reproducera den uråldriga lögnen om att dåtidens feministiska framsteg – som rösträtten, sexualbrottslagstiftningen och föräldraförsäkringen – hade varit självklara för oss om ideérna kom idag. 

Eller, som den amerikanska poeten Adrienne Rich så elegant uttryckte det redan på 60-talet.

”Utraderingen av kvinnors politiska och historiska förflutna får varje ny generations feminister att framstå som en onormal utväxt på samtidens ansikte” 

Så till alla er som ser flickorna. Till er som varje dag utmålas som för bråkiga, för krävande, för otacksamma. Ni är inte galna. Ni kräver inte för mycket. Gå inte på det.

Inom 48 timmar kanske en sexualbrottsling blir president i USA. 

Inom 48 timmar kan den amerikanska kvinnorörelsen ställas inför det faktum att segrar som man sedan länge tagit för givna är under akut hot. Vi har egentligen aldrig haft valet att ge upp, men nu är det viktigare än någonsin att vi allierar oss – hittar kraften i dom som gått före. Om dom kunde, om dom orkade – då kan vi, då orkar vi. 

Eller med den svenska poeten Edith Södergrans ord:

SKÖNA SYSTRAR!

Kom högt upp på dom starkaste klipporna! 

Vi är alla krigarinnor, hjältinnor, ryttarinnor, 

oskuldsögon, himmelspannor, rosenlarver, 

tunga bränningar och förflugna fåglar, 

vi är dom minst väntade och dom djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.”