Vad är Istanbulkonventionen?

Storasyster är experter på sexuellt våld och vi ser att sexuellt våld är ett jämställdhetsproblem. Därför är bekämpningen av mäns våld mot kvinnor, och pojkars våld mot flickor, en fundamental del av arbetet mot sexuellt våld. 

Istanbulkonventionen är det första juridiskt bindande avtalet som syftar till att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor i Europa. Konventionen beskriver avskaffande av våld mot kvinnor som nödvändigt för att kunna uppnå jämställdhet. Sverige ratificerade Istanbulkonventionen 2014. 2017 rapporterade Sverige för första gången till Europarådets granskningsorgan Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence (GREVIO) om landets efterlevnad av Istanbulkonventionen. 2019 fick Sverige 41 rekommendationer av GREVIO baserat på den här rapporten. 

Den tjugonde september 2023 deltog Storasyster på sakråd inför Sveriges återrapportering till GREVIO efter granskningsorganets förslag 2019. Under sakrådet belyste Storasyster bland annat: 

• Bristerna i akut och icke-akut vård för utsatta. Alla som utsatts för sexuellt våld har rätt till kvalificerad vård och stöd, oavsett var i landet de befinner sig. 
• Alla utsatta som vill anmäla har rätt till en säker rättsprocess. Polisen behöver ha särskilda sexualbrottsgrupper i varje region och rätten behöver säkerställa att lagar rörande sexualbrott efterlevs. 
• Kvinno- och tjejjoursrörelsen är en samhällsbärande funktion som bidrar till att Sverige ska kunna hålla sina åtaganden gentemot Istanbulkonventionen. Därför behöver vi en långsiktig, stabil och hållbar finansiering. 

Sverige skickade in sin andra rapport om landets efterlevnad av Istanbulkonventionen den tjugosjätte oktober 2023. Rapporten är den första tematiska rapporteringen till GREVIO. 

Följande text syftar till att beskriva Istanbulkonventionens särskilda betydelse för arbetet mot sexuellt våld, vikten av att bevara förståelsen för det könsrelaterade maktperspektivet och bemöta Sveriges rapportering till GREVIO 2023. 

Storasysters kommentarer på Sveriges rapportering 2023 

Istanbulkonventionens särskilda betydelse för arbetet mot sexuellt våld 

Den tjugoförsta september 2023 släppte GREVIO sin fjärde rapport om effekterna av deras insatser. Fokusområdet för rapporten var sexuellt våld. Rapporten belyser att sexuellt våld är ett jämställdhetsproblem och att det är viktigt för de ratificerade staterna att förstå det könsrelaterade maktperspektivet för att kunna uppfylla kraven i Istanbulkonventionen. Den lyfter bland annat att en av tio flickor utsätts för sexualbrott innan de fyllt 15 år och att en av tjugo flickor/kvinnor utsätts för våldtäkt efter de fyllt 15 år. De uttrycker även:

GREVIO stresses the need to ensure that the legal definitions of sexual offences fully capture the realities of women experiencing sexual violence and their coping mechanisms to deal with such violence (GREVIO 2023, s.28)

Grevio uppmärksammar att på Europanivå är det få personer som anmäler sexualbrott och att de brott som anmäls sällan leder till fällande domar, något som överensstämmer med situationen vi ser i Sverige. GREVIO har även noterat att sexualbrott i Europa sticker ut avseende fall där utredningen avbryts tidigt efter anmälan och att vid fällande domar utdelas förhållandevis låga straff. 

Istanbulkonventionen har enligt GREVIO ett tydligt ramverk för bekämpningen av sexuellt våld, som en del av bekämpningen av mäns våld mot kvinnor och flickor. Ramverket återfinns i artikel 25, 36, 49, 50 och 56. Artiklarna tydliggör de ratificerade staternas skyldighet att förebygga sexuellt våld, utdela fällande domar vid sexualbrott samt erbjuda skydd och stöd till utsatta.  GREVIO understryker även att paragraf 2 i artikel 36 tydligt anger att sexualbrott grundas i brist på samtycke och inte behöver föregås av fysiskt våld eller hot om detta vilket är i linje med den svenska samtyckeslagen. 

Artikel 25 kräver att de ratificerade staterna tillhandahåller adekvat vård och stöd till utsatta. Artikeln uppmanar upprättandet av kriscenter/våldtäktsmottagningar som kan erbjuda akut vård och säkerställa vidare stöd för återhämtning. I Sverige har vi en akutmottagning för våldtagna i Stockholm – något som Sverige lyfter i sin rapport till GREVIO. Artikel 25 kräver dock att antalet kriscenter och våldtäktsmottagningar ska vara tillräckliga utifrån behovet samt lättillgängliga. Här anser Storasyster att Sverige har ett ansvar att förbättra den akuta vården och stödet efter utsatthet för sexuellt våld. Alla som utsatts för sexuellt våld har rätt till kvalificerad vård och stöd, oavsett var i landet de befinner sig. Sverige behöver därför ge resurser och öppna upp betydligt fler kriscenter som kan ge rätt vård och stöd i det akuta skedet efter utsatthet för sexuellt våld samt säkerställa långvarigt stöd som exempelvis traumabehandling utifrån den utsattas behov. 

Artikel 49, 50 och 56 innehåller direktiv om stöd till utsatta med särskild tonvikt på stöd genom rättsprocessen. Den kräver att de ratificerade staterna har ett brottsoffer-orienterat arbetssätt inom rättsväsendet för att öka anmälningsbenägenheten och säkerställa rätten till en säker rättsprocess. GREVIO understryker att detta brottsoffer-orienterat arbetssätt behöver börja redan på polisstationen. Storasyster vill att den svenska polisen ska ha särskilda sexualbrottsgrupper i varje region vilket vi ser skulle öka Sveriges möjligheter att efterleva Istanbulkonventionen. 

Kunskap om sexuellt våld måste prioriteras 

GREVIO (2023) ser att kunskap och medvetenhet om sexuellt våld är generellt låg inom det europeiska rättsväsendet. Specialistkunskap saknas och patriarkala attityder lever kvar som bland annat leder till undermåliga utredningar och victim-blaming. 

I Sveriges rapport till GREVIO belyses att flera utbildningar innehåller utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i större utsträckning 2022 jämfört med 2015. Detta är såklart en positiv utveckling men det finns ändå en del orosmoln. 

En utbildning som tvärtom innehåller mindre utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer är lärarutbildningen. Samtidigt är skolan en otroligt viktig arena för både förebyggande och upptäckt av våldsutsatthet. Storasyster ser därför en enorm brist och oroas över att Sveriges rapport inte erbjuder lösningsförslag på den här negativa utvecklingen. 

2020 gjorde Göteborgs Universitet, på uppdrag av Jämställdhetsmyndigheten, en studie om inom Jämställdhetsmyndighetens regeringsuppdrag att erbjuda utbildningsinsatser och kunskapsstöd till lärosäten i frågor om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Bakgrunden till studien var det nya examensmålet som berörde åtta utbildningar; fysioterapeut-, jurist-, läkare-, psykolog-, sjuksköterske-, socionom-, tandhygienist- och tandläkarexamen. Särskilt undermåligt var utbildningars inkludering av olika former av sexuellt våld som exemeplvis våld mot barn inom och utom nära relationer, sexuella trakasserier, komersiell sexuell exploatering och människohandel för sexuella ändamål. Därför ser Storasyster ett akut behov av utbildning och stöd till utbildning inom framförallt sexuellt våld men även om mäns och pojkars våld mot kvinnor och flickor generellt. 

Jämställdhetsmyndigheten släppte även en egen rapport 2021 och en uppföljningsrapport 2023. Dessa rapporter konstaterar att det fortsatt finns ett stort utbildningsbehov för både lärare och personal med övergripande utbildningsansvar avseende mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. 

Kunskapen om mäns våld mot kvinnor får inte tappas bort 

1990-talet var en progressiv fas för kvinnorörelsen och det feministiska arbetet (Åkerblom 2009; Tollin, 2011). Det sexuella våldet blev en central jämställdhetsfråga som bland annat ledde högre anslag till kvinnojourerna i början av 2000-talet och en uppdaterad sexualbrottslagstiftning (Tollin, 2011) – en sexualbrottslagstitning som idag i stor utsträckning möter de krav som ställs i Istanbulkonventionen. Det var även under 90-talet som FN:s deklaration om avskaffandet av våld mot kvinnor antogs där ojämlikhet mellan män och kvinnor lyfts som grundorsak till våldet (NCK, 2022). Under den här tidseran hade feminism alltså stor framgång i att på politisk- och samhällsnivå befästa att mäns våld mot kvinnor är strukturellt och ett jämställdhetsproblem. 

Därför är det oroväckande att bevittna en bakåtsträvande utveckling där den svenska regeringen tillsatt en utredning som utmanar det sjätte delmålet för jämställdhet: mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Under premissen att delmålet ska bli mer inkluderande och innehålla formuleringar för exempelvis HBTQGIA+-personer och kvinnors våld mot män har språket som regeringen använder redan börjat förändras. I flera officiella sammanhang och i Sveriges rapport till GREVIO dominerar begreppet könsrelaterat våld (gender based violence). Att ändra språket och det sjätte delmålet strider mot Istanbulkonventionen som tydligt beskriver kvinnor och flickors särskilda sårbarhet och utsatthet samt erbjuder ett tydligt ramverk för avskaffandet av våldet mot dem. 

Kvinno- och tjejjoursrörelsens kunskap och erfarenhet av våldets mekanismer måste värderas. Sverige måste fortsätta följa Istanbulkonventionens språk och fortsätta erkänna samt arbeta mot det strukturella våldet som män och pojkar utsätter kvinnor och flickor för. 

Referenser 

Carlsson, N. 2020. Lärosätenas utbildningsbehov I frågor om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Göteborgs Universitet och Jämställdhetsmyndigheten.

GREVIO. 2023. The criminalisation of sexual violence, including rape. 

Nationell Centrum för Kvinnofrid (NCK). Uppdaterad 2022-03-23. Våld som privat eller politisk fråga. 

Jämställdhetsmyndigheten. 2021. Utbildning för ökad kunskap. 

Jämställdhetsmyndigheten. 2023. UPPDRAG OM UTBILDNINGSINSATSER OCH KUNSKAPSSTÖD I FRÅGOR OM MÄNS VÅLD MOT KVINNOR OCH VÅLD I NÄRA RELATIONER. 

Tollin, K. (2011). Sida vid sida: En studie av jämställdhetspolitikens genealogi 1971-2006

Svenska regeringen. 2023. State report addressed to GREVIO 

Åkerblom, A. När kvinnor fick rättigheter : Sverige 1700 till 2010