Vuxna måste ta ansvar för det våldspreventiva arbetet

Barn och unga tillbringar största delen av sin vakna tid i skolan. För vissa är skolan en tillflyktsort från våldsamma och ohälsosamma hemmiljöer, medan för andra barn och unga är den grunden till deras dåliga mående. Det våldspreventiva arbetet i skolan bedrivs ofta genom punktinsatser inriktat på barn och ungas ansvar till förändring. Storasyster anser att det är oetiskt och oansvarigt  – detta är vuxnas skyldighet.

Under en vecka fri från våld uppmärksammas arbetet för att förebygga mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer runt om i landet. Det preventiva arbetet mot mäns och killars våld har en central plats i skolan. Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att var femte tjej i årskurs 9 har utsatts för sexualbrott under 2019. Enligt Brå har också en tredjedel av svenska tjejer mellan 16-24 år har blivit utsatta för sexuellt våld. Detta är helt oacceptabelt. Vi kan inte förvänta oss att barn som upplevt sexuellt våld, och som kanske även tvingas träffa sin förövare i skolan, ska kunna lära sig på lika villkor som barn utan erfarenhet av våld. Skolan har därför en särskilt viktig uppgift att reagera och agera om barnet eller den unga uppvisar tecken på utsatthet.

Vi ser att det våldspreventiva arbetet i skolan fokuserar på att informera barn och unga om våld och dess konsekvenser, ofta genom punktinsatser: barn och unga ska lära sig att sätta gränser, att agera om ett annat barn utövar våld och att själva behöva ta ansvaret för att berätta om den har blivit utsatt för våld. Detta anser vi är felriktade insatser och att vuxna behöver ta ett betydligt större och mer långsiktigt ansvar för det våldsförebyggande arbetet i skolan.

En ny forskningsöversikt om våldspreventiva metoder visar bland annat att program är mer effektiva om de består av flera träffar snarare än enstaka föreläsningar, och om de har en förändrande ansats snarare än bara informera om normer och attityder. Insatser som riktar sig till killar och män som grupp visar sig också vara mer effektiva än att enbart adressera kvinnor och flickor, eftersom män och killar är de primära våldsutövare.

Vi på Storasyster är övertygade om att sexuellt våld går att förebygga, och att vi kan förhindra killar och mäns framtida våldsutövning. Vi vet också att utvecklingen av psykisk ohälsa till följd av sexuellt våld kan hindras genom att utsatta får stöd och hjälp. Som Storasyster tidigare lyft flera sammanhang är det nu viktigare än någonsin att se till att vi säkrar tillgången till stöd under pandemin och i dess efterverkningar. För att kunna garantera att skolpersonal har den kunskap och de verktyg som krävs för ett kvalitativt våldsförebyggande arbete måste det också ske en kunskapshöjning inom alla delar av skolväsendet. Storasyster anser därför:

• Att skolan bör tilldelas ett större ansvar för det förebyggande arbete mot killars våldsutövning och för att förebygga psykisk ohälsa genom att säkerställa att de som redan blivit utsatta får adekvat stöd. Barn ska aldrig behöva ansvara för att förhindra sin egen utsatthet.
• Att det måste säkerställas att vuxna i skolan får kunskap och verktyg att arbeta förebyggande på ett långsiktigt och kvalitativt vis. Det är mer (kostnads)effektivt då skolpersonalen ofta möter många klasser av barn och unga, och kan på så sätt dela sin kunskap om våldsprevention till fler. Detta kräver givetvis att skolpersonal får tid och möjlighet att inhämta kunskap om våldspreventivt arbete.
• Att skolans våldspreventiva arbete innehåller förebyggande insatser riktade till killar för att förhindra våldsutövning, med ett särskilt fokus på destruktiva maskulinitetsnormer
• Att skolan tilldelas ett ansvar att utbilda om pornografins skadeverkningar. Förebyggande insatser mot mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer blir verkningslösa om vi samtidigt tillåter den våldsamma och kvinnoförnedrande pornografin att finnas tillgänglig två klick bort i varje mobiltelefon eller dator.
• Att grundskolan och resterande utbildningsväsende har handlingsplaner och rutiner för hur personalen ska agera om det upptäcks att eleven är eller har varit utsatt för sexuellt våld, och hur förövaren, om denne finns i utbildningsmiljön, ska hanteras.
• Att skolan har en väl utvecklad samverkan med vård och socialtjänst för att eleven vid behov enkelt ska kunna få hjälp till behandling eller stödinsatser.