Storasysters valfråga
Hållbar finansiering
Sexuellt våld, och det psykiska lidande som ofta följer av detta, är en stor kostnad för både individen och samhället. Resurser behövs därför för att arbeta preventivt mot både våldet och den psykiska ohälsan.
Varje dag utsätts framförallt tjejer och kvinnor för sexuella övergrepp. Hemma, på jobbet, på festen, på nätet. Nästan alla kvinnor har erfarenheter av att ha blivit utsatt på något sätt.
Det sexuella våldet, och den psykiska ohälsan som följer av detta, är en stor kostnad för både individ och samhälle. Våldet innebär ett psykiskt lidande och minskad livskvalitet för den enskilda men leder också till stora ekonomiska kostnader för både medborgarna och för samhällets institutioner.
European Institute for Gender Equality uppskattar kostnaden för mäns våld mot kvinnor i Sverige till 8,3 miljarder euro per år (2021). Detta är nästan 87 miljarder kronor med dagens valutakurs. De direkta ekonomiska kostnaderna som våldet bär med sig påverkar främst rättsväsendet och hälso- och sjukvården. Det uppstår även indirekta kostnader till följd av våldet såsom ökad sjukfrånvaro och minskad arbetsförmåga för den utsatta. På lång sikt tillkommer också kostnader för den effekt våldet har på exempelvis barn som växer upp i hem där våld brukas, vilket riskerar att leda till en överföring av våld mellan generationer.
Nationalekonomen Stefan de Vylder menar att de “höga kostnader som psykiskt lidande efter övergrepp för med sig visar hur kostnadseffektivt det är att bemötandet inom de instanser som den våldtagna kommer i kontakt med bidrar till snabbast möjliga rehabilitering”. Åtgärder som också förebygger våldet minskar således både de psykiska och de samhällsekonomiska kostnaderna som våldet för med sig.
Storasyster arbetar för:
- att verksamheter som stöttar utsatta ska resurssättas och erbjudas en långsiktig och hållbar finansiering.
- att kvinno- och tjejjoursrörelsen särskilt erkänns som samhällsbärande funktion genom att ges stabila ekonomiska förutsättningar för sina verksamheter.
- att statsbidraget för kvinno- och tjejjourer dubbleras och beslutas för en period om 4 år, istället för nuvarande 2 år.
- att det brottsutredande arbetet med sexualbrott resurssätts med fler utredare och analytiker som arbetar specifikt med sexualbrott.
- att akut och icke-akut vård för personer som utsatts för sexuellt våld finansieras hållbart och långsiktigt.