Storasysters valfråga
Förbättrad rättsprocess
Endast 10 procent av de som utsätts för sexualbrott polisanmäler. Betydligt mer behöver göras för att förkorta utredningstiderna och skapa trygga förutsättningar för att fler ska polisanmäla sexualbrott.
Anmälningsbenägenheten för sexualbrott är låg, endast 10 procent polisanmäler, vilket är den lägsta anmälningsbenägenheten för brott mot enskild person, enligt den Nationella Trygghetsundersökningen från 2019. Generellt sett är det svårt att få någon fälld för sexualbrott, det kan exempelvis vara svårt att få fram teknisk bevisning, det finns sällan några vittnen och ord står ofta mot ord. Storasyster anser samtidigt att betydligt mer behöver göras för att skapa trygga förutsättningar för kvinnor och tjejer att polisanmäla sexualbrott.
Den 1 juli 2018 infördes en ny sexualbrottslagstiftning i Sverige som bygger på frivillighet, även kallad “Samtyckeslagen”. Syftet med lagen är att tydliggöra att varje människa har en ovillkorlig rätt till personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande. Samtidigt finns det stora brister i den svenska polisens utredningsarbete vid sexualbrott. Polisen låter ibland utredningar ta för lång tid och de missar ibland att samla in bevismaterial, både teknisk bevisning, och också att förhöra den misstänkta. Detta riskerar att bidra till att utredningen tar längre tid än nödvändigt, att bevisningen blir otillräcklig och det ökar risken för att målsägande inte längre vill medverka, vilket minskar sannolikheten för ett åtal.
En polisanmälan kan bidra till en känsla av upprättelse hos den utsatta. Storasyster ser också att en anmälan kan hjälpa den utsatta att lägga skulden där den hör hemma – hos förövaren. Samtidigt är det av stor vikt att inte pressa någon till att anmäla som inte vill eller som inte känner sig redo. En polisanmälan och en eventuell rättegång kräver i många fall mycket energi och tid av den utsatta. Vi vet också att många som utsatts för sexualbrott återupplever sitt trauma vid en polisanmälan och eventuell utredning. Detta medför en särskilt utsatt situation, framför allt om den brottsutsatta får möta ett rättsväsende med begränsad kunskap och kompetens om hur en person kan må och reagera efter att ha blivit utsatt för ett sexualbrott. Det sexuella våldet får i många fall stora negativa konsekvenser för den utsattas psykiska hälsa och därför är det av stor vikt att utsatta får stöd under rättsprocessen.
Den som blir utsatt för sexualbrott har en rättighet men inte en skyldighet att anmäla brottet. Storasyster förutsätter däremot att rättsväsendet tar sitt ansvar för att på bästa sätt bemöta den utsatta, ta hand om polisanmälan, utreda brottet och att den skyldiga ställs till svars för sina handlingar.
Storasyster arbetar för:
- att grova brott såsom sexualbrott, våld i nära relationer och brott mot sexköpslagen ska vara högt prioriterade områden i polisens arbete.
- att Polismyndigheten ska förbättra bemötandet, höja kvaliteten i utredningarna och förkorta utrednings- och analystiderna genom att förstärka det brottsutredande arbetet med sexualbrott med fler utredare och analytiker som arbetar specifikt med sexualbrott.
- att Polismyndigheten implementerar specialenheter som utreder sexualbrott inom varje polisområde, eller anställer särskilt utbildade utredare av sexualbrott inom varje polisområde.
- att sexualbrottsoffer alltid ska få information om vart de kan vända sig för att få stöd.
- att den utsatta ska få information genom hela rättsprocessen, bland annat om hur en polisanmälan går till, om hur rättssystemet fungerar och varför vissa frågor kommer ställas.
- att kunskapen om sexuellt våld och bemötande av utsatta ska säkerställas hos all personal inom rättsväsendet som möter utsatta i sin profession. Genom att införa en obligatorisk specialistutbildning om sexualbrott för de som arbetar med denna fråga inom polis- och åklagarmyndigheten kan detta säkerställas.
- att den utsatta alltid tilldelas ett målsägandebiträde med kunskap om sexualbrott och som är särskild lämpad att företräda dessa brottsoffer.
- att tydliggöra vad som är Polismyndigheten respektive målsägandebiträdets ansvar och uppdrag gällande att informera den utsatta om var den kan vända sig för stöd efter att ha utsatts för sexuellt våld, om den brottsutsattas rättigheter, och om hur utredningen fortskrider.
- att Polismyndigheten samt målsägandebiträdet säkerställer att det finns rutiner som bidrar att utsatta får den information de behöver under hela ärendets gång.
- att regeringen säkerställer att det sexuella våldets konsekvenser inkluderas i regeringens satsning på kunskapshöjning om psykisk ohälsa som en konsekvens av mäns våld mot kvinnor inom Polismyndigheten.